Kring dörrar och den nya presidenten
09 november 08 | Krönika/ÅT

Washington DC, den 16 oktober 1901. En man slår sig ner ner vid middagsbordet hos den nytillträdde presidenten för Amerikas förenta stater. Han har kommit dit, på presidentens egen begäran, till matsalen i Vita huset, för att överlägga kring vissa politiska frågor. Mannen äter och samtalar med Theodor Roosevelt, nationens tjugosjätte president. Efter att mötet har avklarats reser han sig och går.

Nästa dag stormar det i pressen runt om i hela det stora landet. Skandalen är ett faktum. Upprörda ledarskribenter spänner musklerna och snart kryddas tidningarna av indignerade insändarbrev, medan förargade människor protesterar på gator och torg. Tillsammans skriker de ut att Booker T. Washington, en svart man, för första gången har öppnat dörren till det vitaste av alla vita hus och därtill haft fräckheten att klampa över tröskeln. Vilka avtryck lämnade han efter sig? Ska det vita huset någonsin bli rent igen? … Läs vidare »

I kristallkulorna och horoskopens tid
06 oktober 08 | Krönika/ÅT

Nu rör sig finansmarknaden så som havet stormar. På andra sidan Atlanten, längs Wall Street kryper ångesten som en mörk skugga, ner från skyskrapornas översta våningar, ut på gatorna, sprider sig längs Manhattans berömda gatugaller och vidare över världen. Än har inte några förtvivlade börshajar setts dyka från svajande skepp av betong och stål mot en asfalterad havsbotten, men mellan raderna, på världens ledarsidor och bloggar, hörs ekot av den Svarta måndagen, Trettiotals-depressionen, Katastrof: FINANSKRISEN har anlänt med stora bokstäver och fetstilt tryck … Läs vidare »

Tavlor, fula och fina
08 september 08 | Krönika/ÅT

Efter ett par lugna och slappa veckor med båtluffande och tältvistelse i Stockholms skärgård har jag återvänt till staden.

Det är onekligen avkopplande att vistas i naturen; där finns gott om ögonfägnad och vackra tavlor: glittrande havsspeglar, kala öar som skövlats av skarv, rödskimrande rönnar som skvallrar om hösten. I solnedgången på den lilla ön Rögrund, söder om Nämdö, ser berget mest av allt ut som ett verk av Jackson Pollock. Svartvit actionpainting i sten. På andra platser, vid andra tidpunkter är det istället Strindberg och hans stormande havsbilder som gör sig påminda … Läs vidare »

Lars Vilks i Vårdö?
13 augusti 08 | Krönika/ÅT

Jag kan inte låta bli att fascineras av skattfyndet som gjordes i Vårdö nu i veckan. Någon påtar lite i sin blomsterrabatt och under en ensam döende blomma dyker plötsligt arton ärgade silvermynt upp från ingenstans. Det är poetiskt så det förslår, en utsökt metafor för någonting djupt.

Man undrar förstås hur de kom dit och vem som kan ha lämnat dem där. Varför de aldrig hämtades. Någonting våldsamt inträffade kanske – ett svek, en hämnd, följd av ond bråd död? Enligt Dante var Judas Iskariot historiens största syndare. Han placerades tillsammans med Brutus och Cassius, som förrådde Caesar, längst ner i Infernos djupa tratt. Judas sålde Jesus för trettio silverpenningar. Jag undrar vilket slags storslaget förräderi man kan köpa sig för arton (mer än halva köpesumman för den ursprungliga judaskyssen)? … Läs vidare »